saganomc

efter fem timmars tenta i fredags och lite lagom sliten sådär så klev jag på bussen mot västerås. busschauffören fick mig att le hela den enochenhalv timme långa resan.

- hej och välkommen. vad fin du är ikväll.

inte alls på nåt inställsamt eller töntigt sätt. mer som ett konstaterande. made me happy

vad kan möjligtvis vara bättre än att sitta framför facebook och trycka i sig hemgjord kola tills man mår illa dagen innan en tenta?
hmm.

camilla - ingenting
irriterande (ofta återkommande) röst i mitt huvud - plugga ?
c - tuggar lite högre på kolan
röst - ta reda på vart du ska ?
c - tuggar ännu högre
röst - packa dom fjorton böcker och 47 papperssamlingar som ska med ?
c - ger upp med tuggandet och inser att jag kommer få leva med den där rösten hela mitt liv. damn it

alltså mordförsök. mordförsök kräver uppsåt. meningen var alltså att hon skulle dö. vad fan ?!
det jag inte fattar är hur kan man som 16-åring ha avsikt att döda någon ? hur har man hunnit bygga upp så mycket hat ? vad är det som har gått fel och hur kan så mycket ha hunnit gå så fel på såpass kort tid ? varför ?!

jag är inte så gammal. jag är faktiskt inte alls gammal. nästan barn. men hallå. när jag gick på den där skolan så var det värsta som kunde hända typ om någon slog sönder en busskur. eller tände eld på nån papperskorg. herregud ! vandaler ! så lät det då. vart är världen på väg ? vad är det för fel på dagens ungdomar?

gud vad ni är gamla, tänkte jag då. det är väl sånt som händer? visst, korkat. visst, onödigt. men ta med dom till rektorn och prata med föräldrarna så blir det väl bra? (naiv. super.)
fem år senare undrar jag precis samma sak.

jag är inte rädd för att bli knivhuggen när jag ska åka till pappa nästa gång. eller för att bli våldtagen på väg hem på kvällen. det jag är rädd för är all denna ilska som helt plötsligt känns som om den kommer från överallt och ingenstans och sprider sig till dom som man trodde skulle vara skyddade ännu ett tag till, till dom som ännu inte borde ha någon orsak att känna så.

fuck svininfluensan. det finns bra mycket värre epidemier.

förutom att allan bet mig i fingret imorse och sprang rätt över mig när jag skulle linda honom. förutom att det gick sämre än sämst på hoppträningen med karin. förutom att mammas bil  gick sönder när jag skulle backa med släpet.
ja. förutom det har jag haft en helt okej dag.

jag är inte bitter

piratskepp och väldigt trevliga människor. det är tur att livet är bra också. i'm surfing on my happy-våg nu.

unge påpekade att jag inte har uppdaterat min blogg på länge.
sant.
jag orkar inte.

andra saker jag inte orkar göra är till exempel berätta för folk att jag är singel nu. jag fixade på facebook. ni som jag borde ha ringt : ta inte illa upp. jag orkade bara inte.

lite mer ingående förklaringar :

jag är väldigt bra på logiska och matematiska resonemang.

jag är stundtals väldigt känslig för beröring. alltså överhuvudtaget på hela kroppen. jag tycker mest om när det är jämnt tryck över stora ytor.

jag är extremt fumlig/klumpig/okoordinerad. förutom när jag rider då.

jag drabbas av totala blackouter av mitt närminne. ni vet som när man ena sekunden kommer på något man måste hämta, för att i nästa sekund - när man är inne och hämtar det - totalt har glömt bort vad det var. och det här är alltså utöver det vanliga.

grejen med autism att det är egentligen helt vanliga drag som bara går till överdrift. så ni behöver inte oroa er. jag är ju som jag alltid har varit. lite finare lite bättre. och lite annorlunda. som det ska vara.

och okej nej jag har ingen diagnos. men hallåå det är väl solklart ?!

jag är glad.
 
jag skulle vilja berätta om idag men jag kan som inte riktigt formulera mig.
berg-och-dalbana mellan skratt och tårar.
men jag är underbart glad att det finns underbara människor.

förresten så är jag också autistisk. alltså på riktigt. jag är nästan säker.

konversation mellan mig och moder, sittandes vid varsin dator

m - vad gör du ?
c - inget. jag borde gå o duscha men jag orkar inte.
m - fast det är ju kanske inte så jobbigt ?
c - hallå !  jag har faktiskt betalat räkningar idag !


underförstått att jag definivt har gjort my fair share av arbete idag. faktiskt

cykelincidenter till trots så kom jag faktiskt iväg. en timme senare än planerat och på galet dåligt humör (också ganska oplanerat) men ändå på väg.

första anhalt : biblioteket. i strålande form och precis lagom aggressiv för att kunna plugga som bäst. nämen titta ! dessutom en enkel uppgift. en del ändringar i andras dokument och så sparar vi.
men jaa! då lägger datorn av. helvetes jävla skit ett par gånger, men vadå det är bara att starta skiten igen och återskapa..? men jaa! filen går inte att öppna. filen försvinner. filen totalt raderad från hårddisk och allt vad fan det nu heter på datorer. skriv om.

andra anhalt: ytterligare 40 min sen till jobbet. lagom lycklig och allt går åt helvete. (som telefonförsäljare, med delvis provisionsbaserad lön och ett enormt enformigt och förjävla tråkigt arbete, så kan jag tala om att åt helvete inte är ens i närheten av så sweet som det låter).

mats hade ringt så när jag slutade ringde jag upp. han var svinigt dryg och jag fick ett raseriutbrott (eeh ursäkta vadå inte hans fel att min dag sög - säger vem .?.?). han tog det hela med ett sjukligt irriterande lugn. när jag hade slut på luft sa jag - väldigt klokt av mig - att jag kunde ringa tillbaka när jag var på bättre humör.
mats, med galet uppgivet tonfall - neej ! jag vill prata med dig dom närmaste två veckorna också !
och av någon icke känd anledning börjar jag asgarva. ibland är han väldigt bra att ha.



och jadå. det hjälpte lite mot juno-lycka. men jag kan tala om att effekten är kortvarig.

och sen så blir man sådär lite hög på film/lyckokänslan, eller kanske övertrött, men whatever, så att man inte kan gå och sova.
    (heey! mina kvällsvanor är kanske inte världens coolaste men man kan vara cool ändå och jag åkte hemifrån kvart över 6 imorse. jaa. morgon.)

what to do ? jag får nog helt enkelt skriva ihop del II från igår så jag blir lite lagom deprimerad och landar på jorden igen. hell yeah

juno. se. den.

okej att jag kanske är lite efter. okej kanske ganska mycket. mne jag önskar att livet var som på film. (valda delar). jag ska bli som hon när jag blir stor. (16 ?)

jag var för seg imorse så då missade jag en buss. jaja. shit happens, tänker man då. ganska skönt till och med. en halv timme mindre på jobbet och en lite lugnare morgon. man låtsas-stressar lite och svär lite mer men innerst inne är man ganska så nöjd ändå.

men sen. jag cyklade iväg. cyklade. hela vägen. jag hann i tid. bussen kom. jag grävde lite i väskan efter busskortet - inget busskort. grävde lite till - inget busskort. ännu lite till - inget busskort och ingen plånbok. hejdå bussen ! cykla hem igen.


suck

vad jag har ätit idag ?

-laxermedel ? nej.
-3 kg halstabletter ? nej
-kopiösa mängder bönor ? nej

helt enkelt galet bra ämnesomsättning. så ni vet. plus att jag har varit ute och sprungit. wihoo. så ni vet.

jag har tusen anledningar att vara deprimerad. men konstigt nog är jag ganska glad. det finns hopp !