saganomc

cykelincidenter till trots så kom jag faktiskt iväg. en timme senare än planerat och på galet dåligt humör (också ganska oplanerat) men ändå på väg.

första anhalt : biblioteket. i strålande form och precis lagom aggressiv för att kunna plugga som bäst. nämen titta ! dessutom en enkel uppgift. en del ändringar i andras dokument och så sparar vi.
men jaa! då lägger datorn av. helvetes jävla skit ett par gånger, men vadå det är bara att starta skiten igen och återskapa..? men jaa! filen går inte att öppna. filen försvinner. filen totalt raderad från hårddisk och allt vad fan det nu heter på datorer. skriv om.

andra anhalt: ytterligare 40 min sen till jobbet. lagom lycklig och allt går åt helvete. (som telefonförsäljare, med delvis provisionsbaserad lön och ett enormt enformigt och förjävla tråkigt arbete, så kan jag tala om att åt helvete inte är ens i närheten av så sweet som det låter).

mats hade ringt så när jag slutade ringde jag upp. han var svinigt dryg och jag fick ett raseriutbrott (eeh ursäkta vadå inte hans fel att min dag sög - säger vem .?.?). han tog det hela med ett sjukligt irriterande lugn. när jag hade slut på luft sa jag - väldigt klokt av mig - att jag kunde ringa tillbaka när jag var på bättre humör.
mats, med galet uppgivet tonfall - neej ! jag vill prata med dig dom närmaste två veckorna också !
och av någon icke känd anledning börjar jag asgarva. ibland är han väldigt bra att ha.



och jadå. det hjälpte lite mot juno-lycka. men jag kan tala om att effekten är kortvarig.