saganomc

ibland känner jag för att tycka synd om mig själv.
denna dag var en sådan dag. helt självvalt. både anledning och självömkan.
nödvändigt för kropp och själ. moneybrother och brännö serenad i hörlurarna. (håkans version duger den med förstås. men nu var det icke så.)
man sitter i sin egna värld, funderar över sin olycka och tittar ut  på mörkret genom bussens fönster.  utan att se.
men sen ser man. man ser leendet på främlingen tvärs över mittgången. man ser tantens ansikte lysa upp när hon får hjälp uppför trappan.
och helt plötsligt är brännö serenad slut, och down at the r dundrar i lurarna istället.